Egentligen gillar jag inte såna här texter, om att man ska vara glad jämt och le. "Le, så blir du glad". Men här kommer i alla fall en sån text.Egentligen gillar jag inte människor som ska gå omkring och vara glada jämt, som inte har ett enda orosmoln, som aldrig är sur. Hur jobbigt är inte det? Man har lust att ruska om dem, och tala om att så himla roligt är det inte. Det är bara det att det faktiskt hjälper en själv att le. Och då kan man faktiskt strunta i hur andra tänker eller känner. Jag ska förklara hur jag menar. Allt hänger ihop; om jag drar på smilbanden, blir jag själv glad. Testa! Ställ dig framför spegeln och försök prestera ditt vackraste leende. Låtsas att du är fotomodell och så ler du mot dig själv i spegeln. Hur kände du? Antagligen är det svårt att sura efter det. Det du gör i ditt ansikte; ler, vilket innebär att du slappnar av alla muskler i ansiktet, påverkar direkt hur du känner dig. Om du log mot dig själv varje morgon, skulle du känna dig bättre till mods. Le mot dig själv, det är du värd.
På bloggen Vackertleende.se tar de upp hur ett leende påverkar en själv. Bland annat gör det detta med dig: