Fetma - friskt eller sjukt?
Det handlar ju så mycket om fetma i alla medier. De som är tjocka blir ju mer eller mindre mobbade, inte bara i skolan utan också som vuxna. Det är fult att vara tjock. Jag läste någonstans att tjocka har svårare att få jobb. Är det många som söker samma jobb, då väljer arbetsgivaren den som inte är tjock. Den som är tjock anses vara lat. Men tänk om den stackaren inte alls är lat, utan kanske har en sjukdom som gör dem tjocka? Faktum är ju att vi i Sverige blir allt tjockare. Killar som mönstrade var smalare för 50 år sedan och vi fortsätter att gå upp i vikt. Forskare påstår att 2030 kommer var fjärde svensk att vara överviktig.
Är den som är tjock sjuk?
Ja, det är inte säkert om de har en god hälsa, men de måste inte vara sjuka heller. Säkert är dock att fetma bidrar till sjukdom. Går en som är överviktig inte ner, väntar diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar. Värst är det om fetman ligger runt magen, det innebär att de inre organen har en hel del fett och det hindrar organens funktion. Framför allt i blodkärlen hindrar fettet blodet från att flyta och då har man en hjärtinfarkt på gång. Därför är det viktigt att gå ner i vikt.
Vad gör oss feta?
Det fungerar inte att gå ner i vikt med hjälp av bantning. Punkt. Ingen bantning hjälper. Problemet med om man gå ner i vikt är enkel, det är liksom i matematik. Det fett man intar måste vara mindre i förhållande till det fett man gör av med. Hur gör man sig av med fett? Det vill säga hur bränner vi fett på bästa sätt? Jo, svaret stavas motion, vi måste röra på oss, vi måste göra det regelbundet och i tillräcklig grad. Den som tränar måste samtidigt strypa fettillförseln. Fett i form av smör, ost, fett kött, socker såsom godis, läsk och söta livsmedel som frukostflingor och saft, sylt och så vidare. Att träna ger fler positiva effekter än att endast bränna fett. Den ger bättre kondition, starkare muskler och framför allt ger den endorfiner som gör oss lyckliga. Många fördelar med andra ord!